Ja, så har den här dagen kommit. Vart har tiden tagit vägen egentligen? Vart började den och är det nu den slutar?

Det var inte helt lätt att känna glädje den där dagen då jag kom till dr: Fryklund i Härnösand. Jag skulle ju ha fattat ett beslut om att operera bort cystan i min livmoder och det var tveksamt om jag skulle kunna behålla den eftersom cystan satt så dåligt till och var så stor, som en fullstor apelsin hade han förklarat tidigare.

Dagen innan besöket visade sig att jag var gravid igen och jag hade panik efter mina två tidigare misfall, skulle jag orka gå igenom allt igen...

Men nio månader senare föddes vår EFTERLÄNGTADE dotter och lillasyster! Lyckan var oändlig för oss alla och nu var det dags att bara njuta av hennes närvaro. Det ska ni veta att vi gjort i fulla drag! Så mycket att jag inte lyckats gjort mig av med mina l i t e för många graviditets kilon! Hahahaha, men det har det varit värt!

Jag och mina grabbar har från dag ett fått vara med på en stormig resa tillsammans men vi har kämpat oss i motvind och nu känns det som om vi är i hamn.

Jag tror att det är NU som livet egentligen börjar på riktigt igen, in i vardagen med skola för vår storkille, dagis för vår lilla tjej och arbete för oss. Jag ser framemot varje ögonblick, känner mig hungrig på att jobba igen, träffa alla trevliga arbetskompisar, packa dagisväska, hjälpa till med läxor, se framemot fredag tillsammans med familjen efter en hel arbetvecka, klaga inför min man att jag aldrig hinner med egen tid (som jag egentligen inte är i behov av) men gör det bara för att ha nått att klaga på. Ja, ni vet o.s.v

Jag har verkligen njutit varje dag av min föräldraledighet men gudarna ska veta att jag ska fortsätta njuta i vår kommande verklighet VARDAGEN!