Ja, så har den här dagen kommit. Vart har tiden tagit vägen egentligen? Vart började den och är det nu den slutar?

Det var inte helt lätt att känna glädje den där dagen då jag kom till dr: Fryklund i Härnösand. Jag skulle ju ha fattat ett beslut om att operera bort cystan i min livmoder och det var tveksamt om jag skulle kunna behålla den eftersom cystan satt så dåligt till och var så stor, som en fullstor apelsin hade han förklarat tidigare.

Dagen innan besöket visade sig att jag var gravid igen och jag hade panik efter mina två tidigare misfall, skulle jag orka gå igenom allt igen...

Men nio månader senare föddes vår EFTERLÄNGTADE dotter och lillasyster! Lyckan var oändlig för oss alla och nu var det dags att bara njuta av hennes närvaro. Det ska ni veta att vi gjort i fulla drag! Så mycket att jag inte lyckats gjort mig av med mina l i t e för många graviditets kilon! Hahahaha, men det har det varit värt!

Jag och mina grabbar har från dag ett fått vara med på en stormig resa tillsammans men vi har kämpat oss i motvind och nu känns det som om vi är i hamn.

Jag tror att det är NU som livet egentligen börjar på riktigt igen, in i vardagen med skola för vår storkille, dagis för vår lilla tjej och arbete för oss. Jag ser framemot varje ögonblick, känner mig hungrig på att jobba igen, träffa alla trevliga arbetskompisar, packa dagisväska, hjälpa till med läxor, se framemot fredag tillsammans med familjen efter en hel arbetvecka, klaga inför min man att jag aldrig hinner med egen tid (som jag egentligen inte är i behov av) men gör det bara för att ha nått att klaga på. Ja, ni vet o.s.v

Jag har verkligen njutit varje dag av min föräldraledighet men gudarna ska veta att jag ska fortsätta njuta i vår kommande verklighet VARDAGEN!

Så har vår lilla "rymling" somnat, vår stora kille och pappan i huset har dragit på fisketur och jag får min "egna tid" som alla pratar om. I samma stund som Freja somnat tänker jag på om jag ska börja sortera tvätten eller plocka ihop alla spår av dagens lekar eller kanske måste jag börja märka kläder inför stundande dagis, oj, sonens garderob måste jag ju ta tag i med... Är det min egna tid?!

Nääää, det är ju det här ju, med min "braiga" bok!

Det som är bra med mig ibland är att jag inte alltid gör som jag tänker!

Nu ska jag börja blogga minsann. Jag kommer att plåga er med händelser från min vardag lite då och då.

Det jag nu tänker berätta känns lite sorgligt. I dag hände nått fasansfullt, vår lilla ettåriga Freja har tydligen flyttat och dockan "Lillan" har minsann också hängt med! Vart undrar ni, det ska jag berätta. UNDER diskbänken såklart! Jättemysigt, där finns ju mat så det räcker och blir över... Efter dagens upptäckt av rymlingarna så förvarar vi numera soporna PÅ diskbänken istället!

Oj, va kul! Vilken tur att man har yngre kusiner. Nu ska här bloggas    .

Här ska det skrivas om vad det verkliga livet har att erbjuda. Dessa fantastiska män, barn och avsaknad av låånga sovmornar! Hoppas ni hänger med mig!